Lapland Ultra 2010
Vaknade vid 11 och vädret var kanonfint. Med 7 timmar kvar till starten (18.00) så var det bara att glida runt och förbereda huvudet. Så nervös som jag var då har jag nog aldrig varit tidigare tror jag och första gången jag skulle starta ett lopp på 10 mil ensam.
Uppladdningen bestod av en pizza mellan 12-13 nångång och lite cola till den. Vilken sorts pizza kommer jag inte ihåg och är inte så viktigt heller. Käkade ett äpple vid 16 och drack lite vatten. Nu var jag ännu mer nervös och hade inga planer alls på hur jag skulle lägga upp loppet, jag visste ingenting, jag tyckte bara synd om mig själv och var förbannad för att jag anmält mig till sådan idioti !
Startskottet gick och jag joggade på i täten och tyckte det gick lite långsamt men det var ganska skönt ! Första 5km låg jag i täten och sedan ökade jag lite, och låg ca 9 minuter före efter första milen. Sedan ökade avståndet hela tiden. Efter ett par mil började jag få känningar i foten som vanligt och jag tänkte inte mer på det och köttade på bara i ett skönt tempo som visade sig ta ihjäl foten till slut. Vid 38km, Delmål 1 skulle man få massage men när jag kom fram dit hade inte massage personalen anlänt så jag sket i det och fortsatte. Vid ca 50 km var läget riktigt dåligt, jag hade ont som F*N och sprang vidare på förhoppningarna om att smärtan skulle rinna ner i skon och trampas sönder! Vid Delmål 2 (64km) kollade en massör och tävlingsledare på foten och höll på bända, vrida och klämma på den i ca 30 minuter, efter det skulle jag promenera och känna om det var bättre men det var bara sämre. Dom avrådde mig från att fortsätta och istället bryta och fixa en tid hos en läkare pga misstänkt muskelbristning eller inflammation i muskelfäste.
Gjorde ett grovt misstag. Jag hade farsan och brorsan som körde bil och höll koll på avståndet bakåt som jag hela tiden fick höra att det blev större. Varför inte ta det lugnare när man känner att det börjar bli jävligt ? Men man lär sig av misstagen !
När jag hade varit där i över 50 minuter kom 2an joggandes och den personen såg mycket pigg ut och förmodligen var det han som vann motionsklassen.
Ska tillbaka dit igen och vet ej om jag ska springa i motionsklassen igen eftersom jag inte tagit mig i mål än, eller elitklassen och försöka trycka på ännu hårdare. Men 10 mil är långt och mycket kan hända...
Rekommenderar Lapland Ultra, servicen efter banan var perfekt med välfyllda kontroller och trevliga funktionärer som hjälpte en att hålla uppe humöret! Eftersom det finns delmål så kan man sikta in sig på 38 eller 64km om man känner att man inte har tid med 100km. Man kan även springa i stafettlag eller köra hel/halvmara.
