Emil Martinsson

03.46 gick starten efter en sömnlös natt och jag visste att vi (jag och kollegan) hade en lång dag framför oss. Vi visste att vi skulle till Abisko från Nikkaluokta så snabbt som möjligt efter kungsleden så det var bara att jogga fram medans mörkret övergick till dagsljus och kilometrarna räknades ner under fötterna.

Början gick mycket bra och vi hade ganska bra tempo och första checkpointen passerades ganska snabbt efter 19km. Terrängen fram till den var mycket lättlöpt om man jämför med hur resten av dygnet skulle se ut. I mitten av sträckan såg det ut som att någon smällt av en atombomb, fanns bara sten, bara eländig sten att springa på. Dessutom var sträckans högsta punkt i mitten och det var mycket lättare när den passerats trodde jag.

Vädret hela dagen var helt underbart om man hade legat i en solstol men nu var det inte optimalt att springa i eftersom det var blå himmel, vindstilla och jävligt varmt! Det gick åt väldigt mycket vatten och vid halva sträckan ungäfär hade vi ett tempo som hade kunnat göra en totaltid på något mellan 14 - 15 timmar. Men sedan började kampen, fötterna svällde, fötterna började värka. Till slut tog värken över hela skiten och det kändes som en kamp för livet, att sig hem utan att dö.

När vi hade tagit oss ca 8 mil hittade vi inget vatten vilket snabbt gav utslag i mitt huvud som raderade bort balanssinnet och nu var tillståndet riktigt jävligt! Jag visste inte om jag skulle njuta, gråta eller bara lida.

Sista 19 km tog skrämmande 7 (SJU) timmar och jag led, kunde gå lite lätt på vänsterfoten om jag stod på utsidan av foten och nästan gick på tå. På högerfoten kunde jag gå lite på utsidan av hälen. Det var bara elände rakt igenom men till slut kom vi i mål och höll på ett dygn, det skönaste jag gjort någonsin var att lägga mig i sängen efter skräckfärden från Abisko som är en stor svart minneslucka.

Efter lite sömn i ca 8 timmar skulle jag kliva upp ur sängen, satte ner fötterna på golvet och insåg att det går inte. Fick ringa och söka kryckor och formen var inte aktuell för någon intervallträning precis. Men jag ska tillbaka och denna gång ska jag vara mer förberedd och krossa tiden som behövdes på dessa 11 mil.